Följa upp framsteg mot mål: metaanalysen 0,40 förklarad.

Vad 138 experiment egentligen mätte.

År 2016 publicerade Benjamin Harkin, Thomas Webb och sex kollegor i Psychological Bulletin. De vägde samman 138 studier och 19 951 personer. Viktigt är att de bara använde experiment, där en grupp övervakade och en annan inte. Enkäter skulle bara beskriva vilken sorts person som övervakar saker. Den sammanvägda effekten var 0,40, med ett konfidensintervall från 0,32 till 0,48, under en modell med slumpmässiga effekter.

Varför att följa upp framsteg mot mål bara är en knuff.

Hjälper det då att följa upp sina mål? Ja, men en effekt på 0,40 knuffar dig snarare än förvandlar dig. Den ligger tydligt över noll och syns pålitligt i många studier. I ett rum fullt av människor som jagar mål är det några fler som når fram. Inte de flesta. Den som säljer övervakning som svaret säljer därför 0,40 och kallar det 4. Den här metaanalys målövervakning är värd att känna till.

Vissa detaljer låg utom räckhåll, bland dem heterogenitet, publikationsbias och vilka mål som studerades.

Rapporterat, offentligt, fysiskt nedtecknat.

Artikelns egen sammanfattning säger att övervakning fungerade bättre när människor rapporterade resultat eller gjorde dem offentliga. Det fungerade också bättre när framstegen skrevs ner fysiskt. Hur mycket bättre, och hur offentligt definierades, kunde författaren inte se. Men de två misslyckade studierna var båda privata. Lärdomen är därför att redovisa framsteg offentligt i stället för att hålla dem i huvudet.